Vet inte längre hur allt ska bli. Min sambo gör så gott han kan och jag tycker väldigt synd om honom. Det känns som att lösningen på vårat boende problem håller på att lösas fast jag vet att det kan ändras lika fort igen och vi sitter fast i våran 35 kom lilla vila ett tag till. Samtidigt är jag jäkligt sur på min svärmor och hennes mamma som pratar skit rent ut sagt och det känns som att dom vägrar ta in vad min sambo säger ibland.  Men det är väl klart lättare att göra mig till syndabock än honom och ska vi vara ärliga så gör det mig inte ett dugg. Så med lite tur så kanske vi köper vårt hus nästa år :)